-

Från Sveriges tysta, gråa och modemedvetna gator kastas vi nu in i vimlet av människor, klädda i färgrika tyger, på väg för att uträtta tusentals olika ärenden. Vi hör ett främmande språk, känner den starka doften av havssalt och avgaser. Vi befinner oss i det mångkulturella och folkrika landet Indien.

Vi strövar omkring på gatorna, in i trånga gränder där folk kämpar för sin överlevnad, ut på stora marknader där dessa förs bort utav högre uppsatta indier.
Skrotiga taxibilar, hemgjorda cyklar, mopeder, vagnar, kossor, vildhundar, överbefolkade bussar och lekande barn täcker gatorna tillsammans med högar av skräp som kastas rätt ut och fördärvar den heta och fuktiga luften. Människor sitter på huk i gatuhörnen och lagar mat som sedan säljs åt de förbiströvande. Folk av alla dess slag väller fram från olika håll och kanter och säljer allt de har att erbjuda, allt från tyger och smycken till tomma flaskor och hänglås. Utmed den stora vägen, där bilar tutar sig fram i full fart, ser vi en gigantisk skylt med texten: Välkommen till Calcutta!

– Dra över sjalen, beordrar den äldre mannen sin unga dotter med en ton som får oss att rysa! Kvinnan är klädd i ett starkt rosa tyg som faller vackert längs hennes slanka kropp. Vi tar några steg bakåt och ser på vad som ska hända den unga kvinnan de kommande minuterna…

Här börjar resan av en kvinnas flykt.

Zerelda ser skamset ner i marken när hon hastigt rätar till den väl dekorerade sjalen för att täcka det vackra ansiktet medan hon fortsätter sin målmedvetna vandring. Hennes pappa håller hennes arm i ett fast grepp och hon grimaserar av smärta. Han föser undan alla tiggare som kommer i deras väg, viftar in en rickshaw och lyfter hårdhänt upp henne i sätet innan han själv hoppar upp och tar åter tag i hennes värkande arm. Föraren ser upp mot den lilla hinduguden som dinglar i backspegeln, viskar något och blickar bak. Han möter djupet i Zereldas glimmande, mörkbruna ögon när denna för ner blicken som ger uttrycket av fruktan. Han öppnar munnen för att säga henne något, men innan orden väller ut säger mannen bredvid henne med mörk stämma:
”Kör oss till Kalighat!”
Zereldas puls sätter fart i allt snabbare takt och svetten bryter fram genom huden, hon är väl medveten om vad som väntar vid deras slutstation…

Fortsättningen följer i En kvinnas flykt, del 2.